De har varit
ihop – i 46 år

LIDINGÖ. Han tyckte att hon var söt och lätt att trivas med. Hon tyckte att han var en riktig snygging.
46 år senare är Jan och Käthe Josephsson fortfarande tillsammans.
– Att vi gifte oss har hjälpt oss att hålla ihop, säger Käthe.

Att det här är ett par som känt varandra länge märks direkt. De faller varandra i talet, skojar mycket men biter också ifrån när de tycker att den andre pratar för mycket. Båda är över 80, och såg varandra första gången på en trettondagsfest 1971.
– Vi blev nog kära direkt. Jag trivdes med Käthe, hon var så söt och trevlig. Jag ringde henne några dagar efteråt så gick vi ut och åt middag. Och så djupnade känslorna, minns Jan.

Käthe i sin tur var inte alls ute efter att träffa någon man egentligen. Hon var frånskild mamma till två barn.
– Men Jan var så väldigt snygg på den tiden! Och charmig. Det var mycket betydelsefullt att han var så snäll mot mina barn, annars hade jag till och med kastat bort en så stilig karl.

De ”levde i synd” som sambos i sexton år innan de slog till och gifte sig borgerligt 1987. Det var Jan som friade.
– Jag var kär. Jag kände att det här är min kvinna, hon som jag vill leva med. Och så känner jag fortfarande. Käthe är mitt livs fynd.
Käthe tvekade inte innan hon svarade ja:
– Det kändes bra. Jag visste att vi passade fint ihop, och det var lyckat för barnen också. Och om vi nu ska prata ärligt så brydde jag mig lite om vad folk sa – det var många runt oss som tjatade att vi borde gifta oss.
Vad är det som gör att ni hållit ihop?
– Vi trivs tillsammans, och har ett bra vardagsliv ihop, säger båda.
– Jan är generös, bussig och snäll. Jag kan lita på honom.
Jan berättar hur han det senaste året kommit att uppskatta sin fru extra mycket, efter att han halkat och skadat sig förra vintern:
– Käthe har pysslat om mig på ett helt otroligt sätt. Jag är så rörd och tacksam och älskar henne så mycket, säger han och kastar en slängkyss till henne där på andra sidan soffan.
Vad har ni bråkat om genom åren?
– Om slarvighet, att Jan är dålig på att få hålla ordning och få saker gjorda, svarar Käthe snabbt. Sådana där vardagsgrejer som att betala räkningar, städa och anmäla sig till olika arrangemang.
– Jo, jag brukar säga att jag ska göra det sen, erkänner Jan.
På frågan om de haft någon riktig kris är de inte överens. Nej, tycker Jan. Men Käthe håller inte riktigt med.
– Jag är lite hetsig av mig och har känt ibland att jag tagit för mycket ansvar. Då kan jag ha tyckt att ”Jag klarar mig minsann själv” och ”Nu orkar jag inte med det här längre”. Men då är själva äktenskapet ett kitt som håller ihop oss. Det har jag tänkt på när vi grälat.
– Och jag har lärt mig att ta det lugnare under resans gång, jag är inte lika ilsken längre. Det är spännande med personlig utveckling i en relation. Jag har sagt tusen gånger att vi skulle gå i terapi, utbrister Käthe.
– Nej, men 945, säger Jan och båda skrattar.

Men hur löser de grälen? Svaret är: Inte alls.
– Vi orkar inte vara osams helt enkelt. Jag vet att han är tyst ett tag och jag har varit dålig på att be om ursäkt. Men så ska vi äta ihop och… tja, då börjar vi prata igen, berättar Käthe. Det verkar väldigt jobbigt att vara långsint.
– Ja, vi låter det rinna ut i sanden. Vi har tålamod med varandra, säger Jan.
46 år ihop… Har ni blivit förtjusta i någon annan?
– Ja, jag hade en dam som jag var lite intresserad ett kort tag. Men det är 30 år sedan nu. Och jag insåg snart att det är Käthe jag vill ha.
– Jag anade något, men gjorde inget. Jag tänkte att det skulle gå över, berättar Käthe.
– Jag i min tur var reseledare i Italien och har fått en del typisk italiensk uppvaktning där som jag tyckte var trevlig. Det är inget jag skulle vilja vara utan.

Efter fullt upp i arbetslivet, socialt liv, olika tillställningar och fester är tillvaron som pensionärer lugnare. De bor naturnära i radhus och ger varandra utrymme för egna intressen. Jan älskar att spela bridge, medan Käthe reser till barn och barnbarn utomlands, tränar qigong, går på föredrag och olika aktiviteter. De har skilda sovrum på grund av snarkande, och sitter gärna vid varsin tv och ser olika program – även där är smaken olika.
Men i grunden finns en stark gemenskap. När de tar sin traditionella fredagsdrink har de alltid något att prata om. Så då undrar jag – vad är egentligen kärlek, tycker de?
– En kombination av att tycka om och åtrå någon, att vilja vara med den personen, säger Jan bestämt.
Käthe fyller i: Omtanke. Och så är det bra med olikheter tror jag.

Av: Cecilia Gustavsson Foto: Jonas Eng