Deras kärlek var förbjuden
– fick inte gifta sig
MALMÖ. Makarna Öivind och Claes träffades under 60-talet och blev störtförälskade.
Men då accepterades inte deras kärlek.
I stället skulle det ta drygt tre decennier innan kärlekssagan kunde ta vid där den slutat.
– Vi gifte oss 45 år efter vårt första möte. För att vi älskar varandra och för att det blivit möjligt för oss att göra det, säger Öivind.
I december har det gått 48 år sedan Öivind och Claes träffades för första gången. Bägge studerade vid universitetet i Lund och Öivind hade svarat på en kontaktannons som Claes skickat till en dansk tidning för homosexuella.
– Vi brevväxlade ett tag och bestämde att jag skulle åka hem till Öivind, säger Claes, när vi ses hemma hos honom i Malmö.
Öivind ler vid minnet av deras första möte:
– Jag kommer ihåg att du hade en stor pälsmössa nerdragen i pannan och att du var väldigt söt.
Ålder: 72 respektive 73 år gamla.
Familj: Hunden Pim.
Bor: Claes bor i Malmö och Öivind i Trondheim, Norge.
Gör: Öivind är arkeolog och professor, Claes arbetar som journalist.
Träffades: Den första december 1968 i Lund, där bägge studerade.
Gifte sig: Den 30 november 2013 – nästan på dagen 45 år efter första mötet.
Att kärleken som drabbade dem var omedelbar och stark rådde det ingen tvekan om. Men den var också förbjuden. I Öivinds hemland, Norge, var relationer mellan samkönade kriminella, fram till 1972. Och i Sverige ansågs homosexualitet vara en sjukdom, fram tills 1979.
Lösningen blev att smyga. Och att ljuga för omgivningen.
– Det var hemskt att inte kunna vara öppna med vad vi kände för varandra, men på den tiden hade vi inget val, det var så det såg ut, fortsätter Öivind.
Relationen, som fortsatte att vara hemlig, höll i åtta år. Uppbrottet kom plötsligt och blev dramatiskt – när Claes förälskade sig i en annan man.
Mer än 40 år senare minns Öivind fortfarande hur han sjönk ned i ett djupt, svart hål.
– Jag blev helt chockad och knäckt. Jag hade ju inte alls räknat med att det skulle ta slut, säger Öivind som vid den här tiden fått anställning som antikvarie vid Riksantikvarieämbetet Oslo, och inte längre tillbringade så mycket tid i Sverige.
– Jag var bedrövad och kunde inte fokusera på mitt arbete, så jag bestämde mig för att åka och träffa Bo. Jag behövde förstå vad som hänt och varför.
Mötet med Claes nya kärlek blev upptakten till en mångårig och nära vänskap:
– Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag gillade Bo från första stund. Han var charmig och rakt igenom en fantastisk människa. Och på något vis blev det lättare för mig att respektera Claes val efter att ha träffat Bo.
Samtalet gjorde det inte bara enklare för Öivind att komma över sina känslor – det blev också starten på en ny slags relation som innebar att Öivind regelbundet började besöka Claes och Bo.
– Öivind fortsatte hela tiden att vara en jätteviktig person i mitt liv, säger Claes, som kom ut som homosexuell i samband med att han träffade Bo.
För Öivinds del såg det annorlunda ut. Han inledde aldrig någon ny relation – i stället levde han för jobbet, som högsta chef på Riksantikvarieämbetet i Norge. Det dröjde även innan han bestämde sig för att berätta för omgivningen att han är homosexuell.
– När jag fyllde 50 bjöd jag in till fest och höll ett tal inför familjen, alla mina vänner och arbetskollegor. Jag sa ”Nu ska jag berätta för er hur det är att vara homosexuell…”. Först var alla tysta, men reaktionen blev till slut fantastisk. För mig var det en enorm lättnad att få berätta.
Öivind fortsatte att besöka Claes och Bo – men sommaren 2008 hände plötsligt det otänkbara – Bo föll ihop efter att ha drabbats av hjärtstillestånd. Hans liv gick inte att rädda.
När Öivind fick veta vad som hänt tog han första bästa flyg till Sverige för att finnas vid Claes sida.
– Utan Öivind hade det aldrig gått. Han hjälpte mig igenom den första, svåra tiden och med begravningen, berättar Claes.
Tiden som följde intensifierades deras kontakt – och efter ett par år började känslorna från förr sakta väckas till liv.
– När vi insåg hur det stod till, att vi faktiskt var mer än vänner bestämde vi oss för att det var dags att gifta oss, fortsätter Claes.
Den 30 november 2013 blev Öivind och Claes till slut äkta makar – nästan på dagen 45 år efter det där första hemliga mötet i Lund.
– Genom äktenskapet har vi bekräftat vår kärlek till varandra. Det tog många år, men jag tycker att Claes är lika tjusig nu, som första gången jag såg honom, säger Öivind.
Text: Åsa Passanisi Foto: Jonas Eng
Forskaren: Nu är
det bröllopsboom
Det råder en tydlig giftasboom bland samkönade i Sverige.
Framför allt bland kvinnorna.
– Tidigare gifte sig männen i större utsträckning och av politiska skäl. Nu har kvinnorna gått om, säger Gunnar Andersson, professor i demografi vid Stockholms universitet.
Från 60-talet och 30 år framåt minskade antalet äktenskap successivt i Sverige. I stället valde många att leva i hop som sambor, i större utsträckning än befolkningar i andra länder.
Men under 90-talet svängde pendel plötsligt och det började bli hett att gå till prästen igen.
När lagen om registrerat partnerskap (1995-2009) ersattes av en könsneutral äktenskapslagstiftning år 2009 blev det möjligt även för samkönade att vigas i kyrkan.
Och sen dess har äktenskapsboomen innefattat även dem.
– Det är märkbart att önskan om att ingå äktenskap bland samkönade följer samma trend som bland heterosexuella, säger Gunnar Andersson, som studerat hur svenskarnas syn på äktenskap förändrats över tid.
Det finns dock en viktig skillnad:
– I början var det mest män som gifte sig. Nu är det betydligt fler kvinnor som ingår äktenskap och det beror förmodligen på att juridiken som följer med äktenskapet underlättar familjeplaneringen för samkönade. Och eftersom lesbiska par, i högre utsträckning är intresserad av att skaffa barn blir äktenskapet viktigare för dem än för männen.
Homosexuella kvinnor gifter sig inte bara oftare – de skiljer sig även i större utsträckning än homosexuella män.
– I heterosexuella äktenskap är det ofta kvinnor som initierar skilsmässor och när två kvinnor gifter sig med varandra kan vi tala om en dubbel kvinnlig effekt. Ett äktenskap mellan två kvinnor innebär att risken för skilsmässa ökar med 10 procent jämfört med ett heterosexuellt äktenskap eller ett äktenskap mellan två män.
Hur många samkönade som ingår äktenskap har tidigare varit gifta?
– Ungefär 20 procent har varit gifta med en person av det andra könet tidigare. Många har kommit ut sent i livet, och av den anledningen är samkönade även äldre än heterosexuella när de gifter sig.
Fakta Samkönade äktenskap
- Sedan den 1 maj 2009 har Sverige en könsneutral äktenskapslag. Den nya lagen ersatte lagen om registrerat partnerskap som infördes 1995.
- Fler män än kvinnor ingick registrerat partnerskap efter att det blev möjligt år 1995. 2003 bröts trenden, och sedan 2005 har varje år fler kvinnor än män ingått partnerskap eller samkönat äktenskap.
- Under 2014 gifte sig 756 kvinnor och 457 män med en person av samma kön. Av dessa gifte sig 590 kvinnor och 364 män för första gången. Kvinnorna är i regel yngre än männen vid giftermålet. 31 procent av kvinnorna var yngre än 30 år, vilket endast gällde 14 procent av männen. Medelåldern för kvinnorna som gifte sig för första gången var 34 år, och för männen 41 år. Detta kan jämföras med par av olika kön där medelåldern vid första giftermålet var 33 år för kvinnor och 36 år för män. Vanligast är de samkönade äktenskapen och registrerade partnerskapen i de tre storstadslänen och Uppsala län.
Källa: SCB