Åldersskillnaden gjorde att
de höll kärleken hemlig
VARBERG/STOCKHOLM. Han var 30 och hon hade precis fyllt 18 när de träffades. Då kändes åldersskillnaden för stor – så de höll kärleken hemlig.
Nu har det gått 23 år och nygifta paret Ulf och Sofia Cronheim är lyckligare än någonsin.
– Vi har gjort en otrolig resa tillsammans, säger Ulf.
Det är middagsdags i lägenheten på Södermalm i Stockholm. Barnen Adéle, Harriet och Sixten kivas om couscousen. Ulf och Sofia tar smågnabbandet med ro och lotsar ut oss i vardagsrummet medan barnen äter. Där på ett bord ligger en bunt foton, från tiden då Sofia var modell i Tokyo, New York och Paris.
Ålder: 52 respektive 40 år.
Familj: Barnen Adéle, 10, Harriet, 8, och Sixten, snart 4.
Bor: På Södermalm i Stockholm, samt på gården i Varberg.
Gör: driver restaurang- och musikstället Majas vid havet i Varberg samt gården Svineriet. Sofia arbetar även som logoped.
Träffades: Kring årsskiftet 1993-94 på Majas café i Varberg.
Gifte sig: 2 september 2015 på Svineriet i Varberg.
Tolv år äldre Ulf minns att han jobbade vidare i sitt café, spelade i sitt band och framför allt att han väntade, och väntade – på Sofia.
På samma sätt som hon en gång väntat på honom.
På att han skulle våga bestämma sig. Och på att kärleken skulle bli deras.
Ulf minns första gången han träffade Sofia. Hon kom in på Majas café i Varberg för att hälsa på sin dåvarande pojkvän som jobbade där. Året var 1993. Ulf drev caféet, hängde med den lokala kultureliten och med grabbarna i bandet Broder Daniel.
– Jag såg henne direkt. Det var påtagligt hur vacker hon var. Sen tänkte jag att hon inte alls passade ihop med sin kille och att hon var ung.
Någonstans där möttes deras blickar, men inget mer.
Hon var ju bara 18.
Sofia fortsatte att besöka sin pojkvän regelbundet, och när relationen tog slut hade caféet blivit hennes stamhak – och Ulf, en nära vän.
Det var tydligt att det fanns en attraktion – men den stora åldersskillnaden fick bägge att tveka.
Tills en kväll, när de känt varandra i ungefär ett år och Sofia blev kvar hemma hos Ulf efter en fest.
– Den natten höll jag om henne, inget mer. Men det satte igång något, så jag bjöd hem henne. Jag frågade om hon ville komma och spela Backgammon hos mig.
Det ville hon.
Det var så den hemliga kärlekssagan började.
Ingen visste, inte ens Ulfs eller Sofias närmsta vänner.
– I efterhand kan det verka löjligt, men då var det helt otänkbart. Varberg är en liten ort och ingen av oss trodde väl egentligen att relationen skulle hålla, fortsätter Ulf som samtidigt med Sofia, även dejtade en annan tjej.
– Ja, varför gjorde jag det?, säger han och skakar på huvudet, när jag frågar honom om det.
– Jag tror att det hängde ihop med hur alltid var, och var i livet jag befann mig. Allt var osäkert. Jag kan nog inte förklara det bättre än så.
När Sofia och Ulf en tid senare av en slump samtidigt råkade befinna sig i USA spenderade Ulf först en vecka med sin andra flickvän, sedan åkte han till New York och träffade Sofia.
– Jag förstod inte att han hade en annan samtidigt, säger Sofia, samtidigt som sonen Sixten, 3, kommer springande och hoppar upp i hennes knä.
Veckan i New York, beskriver båda som fantastisk men jobbig, eftersom den blev en påminnelse om hur hemligt allting var.
– Där kunde vi ju gå hand i hand och pussas, vi var fria på något sätt, minns Sofia.
Kort efter USA-resan fick hon veta att det fanns en tjej till – och bestämde sig för att göra slut.
– Jag ville inte ha det så, det funkade inte för mig.
Ulf tog uppbrottet hårdare än han hade räknat med.
– Min pappa hade nyligen gått bort och sedan blev jag dumpad. Det väckte massa tankar om vem jag var och hur jag ville leva. Jag var helt knäckt.
Trots det kunde de inte slita sig ifrån varandra. Sofia fortsatte att besöka Majas café. Ulf övningskörde med Sofia. De hängde. Pratade. Något fanns ju där, men det var inte förrän Sofia åkte på en långresa till Asien, som de på allvar började förstå deras att relation var djupare än en strulig, hemlig förälskelse.
– När jag kom hem satte vi oss ner och pratade om hur vi skulle ha det, vi bestämde oss för att bli ihop på riktigt, säger Sofia och skrattar.
Det var 1996. Och sen dess har de varit ett par.
– När jag berättade för min mamma hade hon först lite svårt att acceptera det hela, men vi hade ju förstått att vi hörde ihop, och kände oss trygga med det.
Kompiskretsen förvånades också – ingen hade ju vetat.
Nästa utmaning blev att hantera Sofias modellkarriär – och sedan; flytten till Stockholm, tre barn och renoveringen av Svineriet – en gård som Ulf köpt i Varberg.
Det har varit hektiska, omtumlade år. Mycket att stå i.
Den där sista kärleksförklaringen – att bli äkta makar, flyttades hela tiden framåt i planeringskalendern.
Tiden fanns inte.
– Jag vet inte hur många gånger vi har skjutit upp det. Men det har kommit något emellan hela tiden. Och eftersom vi jobbar med att arrangera bröllop på Svineriet, har vi periodvis varit lite bröllopströtta, när det kommit till att planera vårt eget, skrattar Sofia.
I september förra året hittade de äntligen ett hål i kalendern. Och slog till.
– Men vi hoppade över det där med ringar. Jag har redan två som jag tycker om, fortsätter Sofia.
Varför var det viktigt för er att bli man och hustru – ni har ju varit tillsammans över 20 år utan att vara gifta?
– Vi gjorde det för barnens skull. Jag tänker att det innebär en trygghet, om det skulle hända oss något.
Ulf nickar medhållande:
– Äktenskapet i sig självt betyder inte så mycket, det är inte symboliskt viktigt, även om det var häftigt att stå där på bröllopsdagen omgiven av vänner och familj. Vi ser det mer som en försäkring, för oss och våra barn.
Av: Åsa Passanisi